Alla inlägg under januari 2008

Av Nevermind - 28 januari 2008 16:09

Har ni sett David Attenborough någon gång? Det har ni säkert. Man kan säga att han är mannen som gett evolutions teorin ett ansikte. David är en strävsam farbror som ses vandra runt i världens alla naturområden sökandes efter spår av evolutionen. David är inte olik en söndagsskollärare i sitt undervisningsupplägg föruton just det faktum att David inte har någon Gud med i sin historia.   

Varje gång ett fossil uppdagas så finns där en intressant historia om det så bara rör sig om en carpfisk. Carpar har nått långt i sin evolution, idag ses de ofta i urbana miljöer simmandes i akvarium framavlade till färger som en annan art tycks gilla. De har tagit sig upp från sin ursprungsmiljö i dammen och in i finrummet...bara en sådan sak!

Plötsligt rycker David till han närmar sig en humanoid en apa som antigen har ställt sig upp medvetet eller drabbats av lårbensbrott. ”And here she lies Lucy heading for the topp of evolution”. Allra sist i programserien ses ett antal skådespelare först ”ryggskotts krypande” och håriga famla sig fram. Sedan stegras filmmusiken och långsamt börjar de resa sig och skåda in i horisonten och bortom. ”the moden man the very top of evolution” David har nu sitt ”hallelujah momemt”

Seriusly David me the top of evolution!!! Du kan ju inte vara på riktigt. varför har jag inga vingar, skulle det vara en egenskap som prioriterats bort. Om det är något som den nyfikna vetgiriga människan behövt så är det väl vingar. Ifall jag har krypigt upp ur oceanen efter ett antal miljarder år hur kan det då komma sig att jag drunknar om jag inte först lär mig simma. Om jag är en bakterie i grunden hur kan det komma sig att bakterier fortfarande drabbar mig?.

Den hopplöst svaga människan skulle det vara kronan?? Nej jag tror mera på en människa som är del av en fallen skapelse. Det tycker jag mycket bättre förklara alla våra svagheter och vår ständiga Guds längtan.

ANNONS
Av Nevermind - 22 januari 2008 10:42

Trendkänslig Japansk kapitalism har upptäckt att det går att tjäna pengar på nostalgiska vänsterradikaler. Baserat på den tämligen mediokra småbilen Suzuki Alto tillverkas nu en replika av gamla Renault 4l. Originalet tillverkades mellan åren 1961-1994. Den lanserades i reklamen ironiskt som ”skrytbilen”, många minns den även som ”Laban”.Det fanns så lite finesser att nästan inget kunde gå sönder. Den blev populär bland dåtidens vänsterradikaler och fick ett för den skull passande smeknamn ”rödvinstraktorn”

Antar att en bil utan ambitioner och finess passade bra in i bilden av den klasslösa samhället. Långhåriga självvalt arbetslösa rödvinspimplare drömde sig bort till en värld där människors ambitionsnivå inte skulle ha någon ekonomisk betydelse. De var människor som valde att ställa sig utanför cirkeln, eller kanske snarare den av ondå stigande spiralen. I alla fall de behövde en kärra som var minst lika utanför som de själva. Renault kom in som frälsaren fyllde deras behov, dock utan några högre politiska mål.

För Renault var det jättebra de behövde inte ödsla pengar på utveckling. Hade revulotionen verkligen kommit 68 hade vi med all sannolikhet kunnat köpa fabriksnya 61:or fortfarande. Är det något man kan lära sig av de forna kommuniststaterna så är det väl det att inget dödar kreativitet så mycket som avsaknaden av morot. Den så kallade ”Vänster trygghet” i betydelsen att ingen med egen ambition kan resa sig över kollektivet. Det är ju det de klasslösasamhället går ut på. En slags ”Jantelagsdiktatur”. I en sådan miljö sjuder det inte av kreativitet. Det var ju därför Trabanten fanns kvar ända tills muren föll.

Nu finns i alla fall en replika att tillgå. Tyvärr så har den inte längre förgasare, moderniteter som avgasrening och krockkuddar får man stå ut med. Den har ju trots allt tillkommit i en marknadsekonomi där människor förväntar sig att nästa årsmodell alltid ska vara lite bättre än den förra.


bild på replikan

ANNONS
Av Nevermind - 18 januari 2008 16:30

I Finspång finns två gator, ja det finns några till men jag har glädjen att inte behöva utforska dem alla. I hörnet kapellvägen och börssjövägen ligger ett hus som måste vara topp 10 när det gäller misslyckad fasad. Finspång överhuvudtaget är ett riktigt mörker rent arkitektonisk. De arkitekter som eventuellt varit tillfrågade under samhällets tillblivelse har samtliga varit utan självförtroende. Ingen har vågat utforska något utöver gråskalan. Betongs naturella färg stöter man ofta inte på men här kan man sannerligen utforskas dess olika stadier av plågsam patina.

Tillbaka till huset på börssjöväg där har någon lagt på putsbruk på kåken och sedan med hjälp av antagligen en shimpans skapat ”trivsamma” mönster i fasaden. Där på har sedan lagts en obestämbar färg härrörande någonstans i gränstrakterna mellan grå och grön, om dessa färger någonsin möts. Huset är så förfärligt att det för en rivningsfirma borde vara fullt möjligt att kvittera ut kulturpengar för en rivningsåtgärd. Där skulle istället kunna anläggas en dekorativ parkerings plats med tillhörande grafittig-mur.

En gaffeltruck skulle föresten kunna både rita och bygga ett snyggare hus. Gaffeltruckar är underskattade. Jag undrar varför vi inte istället för Elvisinspelningar och barnteckningar skjuter ut en gaffeltruck i yttrerymden. Det skulle vara så oerhört mycket mera till hjälp för dem. Tänk om en civilisation i pyramidåldern får tag i den vilka underverk skulle den inte uträtta.

Oj nu känner jag att jag kom ifrån ämnet lite. Finspång är en plats för negativ turism. Här finns ingen som med hjälp av ”feng shui” kontrollerar de estetiska krafterna, men det finns gått om ”pin-kiv”.
just ”pin-kiv” skulle kunna vara ett centralbegrepp i Finspångs kommuns nya ”tafflighets expo”. Varför inte ha en årlig ”pin-kiv” mässa i Finspång. Här finns extremt mycket lokala talanger.

Sug på den Finspång ni får den iden gratis.

Av Nevermind - 17 januari 2008 11:45

Man kan undra hur man egentligen ska tolka ordet entusiast.  På 80-talet var t.ex den som valde att köpa sig en Alfa -Romeo entusiast. I den betydelsen att bilen i fråga alltid befann sig i någon form av förfall. Italienskt spagetti hightec hade föga duglighet i vår då så kalla nord. Vad hade Alfettorna då som väckte sådan entusiasm. Jo perfekt viktfördelning med hjälp av transaxel transmission. Vilket i sig oxå gav den charmigt inexakta växelöverföringen som bara en bakplacerad växellåda kan ge. Vidare hade den skivbromsarna bak placerade centralt invid differentialen för att få ned den ofjädrade vikten. Jätte sportigt... men gjorde att ett enkelt ingrepp som att byta bromsklossar blev ett megajobb.

För dig som inte läst motortidningar kan detta kanske vara nonsens. I alla fall pudelns kärna. En entusiast var den som valde att gå en svårare väg. I det här fallet föll för fantastisk formgivning exalterande gurgel från dubbla förgasare och ja körglädje helt enkelt. Den som ”safade” köpte sig en 240 hittade sina bromsklossar på konsum mittemot mjölken och jag tog inga som helst risker.

En entusiast var irrationell känslostyrd och såg kanske inte rakt igenom klart. Men nu finns det ett område där det är precis tvärt om. Entusiasten är där den som gör det förnuftiga säkra valet. Medans den ”normale” väljer att älska något som är vansinnigt mycket mera riskabelt . Varför är det så?

Sådana som jag blir ofta lite nedsättande kallade för ”entusiaster” anledningen till det är att vi har valt att köpa Mac datorer. Vi kan ha olika anledningar till det men det vi har gemensamt är att vi söker ett problemfritt datoranvändande. Hallå jag är inte entusiast kan ni inte se, det är jag som kör ”240”!!. Under tiden jag har skrivit det här har ”timemachine” backat upp alla mina filer utan att jag ens tänkt på det. Inse att jag är en tråkmåns som bara vill ta mig från A till B. Visserligen med stil det får jag på köpet, men mitt huvudmotiv är att ”komma fram”

Inse att det är DU som är entusiast. Du älskar faran varje morgon hittar du nya konstiga ikoner på skrivbordet eller kanske dubletter. Du får ett felmeddelande så fort du hostar lite. Kalla inte mig för entusiast inse att jag är skittråkig!!. Det är du som kör Alfa-Romeo inte jag.    

Av Nevermind - 12 januari 2008 13:17

Där inne i själva varuhuset. Det finns två ingångar. En där och en där uppe. Där sitter det en man och säljer lotter. Där har dom lagt en matta som är tyst. Men i den andra ingången där den ena sidan är stängd där ligger det en annan matta som låter. Kundvagnar dundrar fram där man är tvungen att sitta. Den mattan är det hål i o det låter.


Men den andra mattan är tyst av någon anledning.
Det här kan man bli väldigt irriterad på. Det var konstigt att så fort den gått över den lilla tröskeln här då blev den  tyst. Men den lilla ingången vet jag inte hur det är med. Den delen där man får sitta och vänta på färdtjänsten den låter mycket. Ni måste uppleva det själva. Se bild ...

Av Nevermind - 6 januari 2008 20:06

Nöden är uppfinningarnas moder. Ni som läst min blogg under 2007 vet att det med jämna mellanrum handlat om färdtjänstens tillkortakommanden. Gott nytt år föresten jag hoppar direkt in i händelserna utan att först klara av artigheterna. 2008 kommer inte bli ett bättre år för oss samhällsresenärer. Vi fortsätter vår ökenvandring mot ständigt nya lågvattenmärken. Idag gjorde vi årets andra samhällsresa och det blev med den första som uteblev. Statistiskt kan man säga så här byggt på våra erfarenheter:
Varannan resa går bra och de resterande 50% Strular. Resorna som strular kan sedan även de delas in i två lika stora delar där den ena representerar kraftig försening och den andra helt utebliven bil.

Vad ska vi göra? Nu vänder jag mig till alla strandsatta tanter, farbröder, tjejer och killar som med överfulla papperspåsar sitter utanför Konsum och ser glassen smälta. Vi måste ta saken i egna händer. Vi är en utsatt minoritet av människor. Finns det ingen FN fördrag som värnar om oss. Något skiljer nämligen oss och det vanliga ”Svenssons” som även de väntar, fast på bussen vill säga. Skillnaden är att den som väntar på bussen väntar på något som till 98% säkerhet kommer. Den kan mycket väl vara sen men den kommer. Vi väntar på något som har en tillförlitlighet på ungefär hälften.

Vi måste bli Amerikaner. Inse att samhället inte kommer ge oss en ”freeride”. Vi betalar visserligen världens högsta skatt och bor i en kommun som endast under 3 år haft något annat än socialistiskt styre. Vi kan inte lägga vår trygga färd i händerna på all världens samlade inkompetens. ”Let´s get corporat” Vi får sälja oss själva som välgörenhetsobjekt.

Here´s the deal
Vill du marknadsföra ditt företag, öka din ”goodwill” faktor med flera hundra procent. Sponsra våra lamermobil. Du ger oss 12.500 om året i driftsbidrag. Vi åtar oss att köpa en luggsliten sossecontainer. Du får sedan under Parollen ”Därför att färdtjänsten aldrig kom” sätta ditt företags namn på bilen. Vi lovar att synas utanför såväl konsumbutiker, bingohallar och de mest populära andmatarställana med jämna mellanrum.


Först till kvarn vänta inte för länge. Svar till: mugust@mac.com


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Nevermind  med Blogkeen
Följ Nevermind  med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se